Nu får det vara nog!!

Ne tjock och äcklig,
lat och fläckig!
Nu får det banne mig vara nog,
blev så arg så jag på mig själv slog!
Inge mer sötsaker för min del,
det blir bara fel!
Oj va upprörd jag är,
det blir så när kroppen blivit så här!
Hej då "pluffs-mage",
nu ska jag röra mig som fan och inte vara fastbunden i en hage!

Hej!

Psst!

Jag beställde ett gäng kläder till mig själv iaf....efter mycket om och men! Jag kan ju inte ha någonting längre. Eftersom jag inte vill ha "tighta" linnen och det är typ det enda jag har i graderoben + jeans som jag inte kan knäppa längre. Så nu är det på väg ett lass med lösa överdelar och ett par sköna tights.

Allt från H&M


Självklart bockade jag i lite kläder till Lilly också! Den röd-randiga tröjan och ett par svarta byxor :)

Hej

Hur gick det?

Inte så bra! Jag kokade ihop hennes mat med lite vitlök som jag sedan petade bort innan jag mixade den. Tror faktiskt att den var boven. Jag och även "invalido" tyckte att det luktade jätte gott, och jag tyckte även om smaken men inte Lilly.
Första tuggan gick ganska bra. Hon var lite skeptisk men inte så farligt. Sen kom det. Hon har aldrig "köjts" (kväljt) så mycket att det har kommit upp men till min mat gjorde hon det. Hon spydde ner sig själv. Tack för det betyget! Ska kanske göra mat utan vitlök nästa gång och se om det går bättre haha!
"Invalidos" och min mat blev stark nå djävulskt så man fick veta att man levde iaf.

Ny dag nya möjligheter som man säger. Ska prova och göra en fläskfilé rätt åt henne nästa gång UTAN vitlök och se om det går bättre.

Maten

Det gick skitbra att jobba i söndags! Hamnade på en avdelning där de flesta av brukarna som jag kände sedan förut var kvar. Det var bara EN ny och han/hon kom jag bra överens med (iaf då, vi får se hur nästa söndag ser ut).
Står för tillfället och lagar mat. Måste passa på när hon vilar för när hon väl är vaken är det full fart och då gäller det att hålla ögonen på henne.
Har länge tänkt att jag ska göra egen mat till Lilly men jag glömmer alltid bort att lägga undan till henne men nu äntligen kom jag ihåg. Till henne blir det kycklinggryta med potatis, morötter och majs. Hoppas hon tycker om det nu då när man väl gör sig till. Jag och Robert får kycklinggryta med wok-grönsaker och ris

 

Lägg märke till vad hon skjutsar runt för dyrbar last ;)

Ny kropp, nya möjligheter....eller?

Sitter och fyller min lilla korg, går vidare till kassan, ser igenom, nickar glatt, ser priset, mungipan åker ner och jag tömmer korgen. Ja så ser det ut när jag försöker unna mig något nytt att ha på mig nu för tiden, det går alltså inte så bra.
Har bara gamla slitna trasor på mig nu för tiden. Antingen är dom för små (eftersom jag inte gått ner till min storlek jag hade förut) eller så är de för stora (eftersom jag töjde på en del under graviditeten).
Det som läggs i min lilla korg nu för tiden blir till sessan. Det är ju SÅ mycket roligare att köpa kläder till henne!

Jobb

Hoooo... Jag ska jobba första dagen efter nästan ett års ledighet och jag måste erkänna att det känns ganska gruvensamt.
Tvivlar absolut inte på att Lilly kommer lida speciellt eftersom hon kommer vara med världens bästa pappa alldeles själv men nu tänker jag på mig. Det var nog jobbigt att vara ifrån henne då vi var på revyn och nu ska jag försöka jobba samtidigt. Även på Brunkullan och där har jag inte varit sedan Sundsvall brann (som en viss person brukar säga).
Jag får intala mig själv att det bara är 5 timmar och att de jag jobbar med får köra med mig så jag är i rullning hela dagen för man är inte i gängorna efter så lång tid från arbetet. Det är ju så mycket som har ändrats och det största är ju att det är massa nya brukare som jag aldrig träffat förut. Man vill ju ge dem den bästa vården så att säga. Det är svårt när man inte känner dem så pass väl att det görs av sig själv om jag uttrycker mig förståeligt? Alltså har man jobbat ett tag med dem så vet man vilka behov de har och kan därför ge dem det på ett bättre sätt en om man kommer in helt ny och förvirrad och ska försöka få på dem deodorant då de aldrig använt det i hela sitt liv. Små saker betyder så mycket och det är sådant som kan gå fel vid ett första möte (speciellt med dementa).
Satan va djup jag blev, det var ju inte riktigt så jag ville att detta inlägg skulle bli. Men nu förstår ni kanske på ett ungefär hur jag tänker. :)
Aja, det går säkert bra!!

Piller fia

Det går snabbt nu! Från att hon vägrade ta sig fram en millimeter på golvet ålar hon nu sig runt som en liten säl. Hon vill inte krypa utan ha sin egen speciella lilla stil (konstigt nog identisk med hennes "kusin" i Krokom). Hon drar sig fram med ena armen och skjuter på med den andra som sedan hamnar under magen och upprepar detta i en väldig fart samtidigt som hon drar upp ena benet mot magen. Hon stannar upp ibland, lägger sig på sidan och kollar läget för att sedan fortsätta :) Alla sätt är bra utom de dåliga sägs det ju.
I morgon åker vi hem till momma/mamma och hälsar på igen. Hon var här i helgen med Lilly då jag och Robert var på revyn och det gick ju himla smidigt. Trodde inget annat heller eftersom hon hade världens bästa lek momma till sällskap helt själv hela kvällen! Revyn var inte så bra i år måste jag tillägga, men det var ändå roligt att göra något annat än att vara mamma för en kväll :) Fast det slår inte alls Lillys underhållning! Älskade lilla "sprattel-kuse"

Lägger upp ett litet klipp på när hon sitter och plockar i sina "burkar". Mycket imponerande tycker då jag!