Jaha. Då är det dop på lördag, allt är förberett och vi var laddade till idag...
Robert var tvungen att sjukanmäla sig för en rejäl förkylning. Jag har halsont och känner mig febrig. Lillans ögoninflammation börjar ge sig men nu har hon blivit krasslig istället. Hon hostar hela tiden, snorar och ikväll fick hon feber på allt. Jag misstänker även en öroninflammation eftersom hon har pillat på örat hela dagen som om det irriterar...men vi får se.
Jag kan inte kalla detta för bra timing direkt. Hoppas verkligen vi är kry till på lördag annars vet jag inte....
onsdag 30 november 2011
måndag 28 november 2011
"Vad ska vi kalla dig mitt barn?
Vad ger man kärleken för namn?
Jag håller livet i min famn
Vad ger man kärleken för namn?
Jag håller livet i min famn
Jag håller livet i min famn,
en bit av kärleken, kan känna hjärtat slå.
Jag smeker ömt din lilla hand
Du är ett under som vi knappast kan förstå"
En liten del utav den fina låten "Livet i min famn" som är skriven av Linda Andersson Burström
söndag 27 november 2011
VARNING kräsmagade personer!!! Det kommer en uppdatering hur ögonen ser ut idag
Väldigt variga, men vad gör väl det mot en liten sol som strålar oavsett :)
lördag 26 november 2011
Ögoninflammation!
Ush...nu har vår lill-teta fått ögoninflammation. Det kladdar och klias och irriterar. Lill-handen roterar på ögat så det nästan fattar eld snart tror jag.
I morse fick hon panik för det var så kladdigt så hon bara skrek tills jag hade tvättat bort allt och hon fick komma upp i famnen igen. Det är så synd om henne....
I morse fick hon panik för det var så kladdigt så hon bara skrek tills jag hade tvättat bort allt och hon fick komma upp i famnen igen. Det är så synd om henne....
måndag 21 november 2011
Lägger upp ett gäng julkort som vi inte kommer skicka iväg
Må ju säga att hon är hemskt tacksam att ta bilder på...än så länge ;)
lördag 19 november 2011
Farsdagspresenten
Nu törs jag lägga upp bilden på vad herrn i huset fick på fars-dag. Man vet ju aldrig om han råkar blippa in på bloggen och se.
Nu har vi även tagit julkort på sessiluris :) Så det återstår bara att vänta på dom så får familjen snart en fin hälsning på posten
fredag 18 november 2011
Hjärtklappning!
Inatt drömde jag en utav säkert många otäcka drömmar jag kommer få efter vad som hände Lilly i tisdags.
Jag drömde att Lilly skulle bada i badkaret här hemma med en av sina kusiner. Jag satt där hos de båda men skulle iväg en sväng för att hämta en handduk till kusinen. Jag sa till henne att hon skulle hålla i Lilly ordentligt och passa så hon inte hamnade med huvudet under vattnet "Jarå svarade hon glatt".
Jag gick iväg och hämtade handduken och när jag kommer tillbaka ligger kusinen och sover med huvudet på badkarskanten och Lilly flyter livlös i vattnet..... I ren panik sliter jag upp henne och håller henne under vänster arm så att hennes ansikte tittar ner mot golvet och trycker på magen. Efter några tryck börjar det rinna vatten och kräks ur hennes mun och hon öppnar upp ögonen och kippar efter andan. Hon överlevde....
Det var skönt att vakna efter det där vill jag meddela men satan vilken hjärtklappning jag hade!
Jag drömde att Lilly skulle bada i badkaret här hemma med en av sina kusiner. Jag satt där hos de båda men skulle iväg en sväng för att hämta en handduk till kusinen. Jag sa till henne att hon skulle hålla i Lilly ordentligt och passa så hon inte hamnade med huvudet under vattnet "Jarå svarade hon glatt".
Jag gick iväg och hämtade handduken och när jag kommer tillbaka ligger kusinen och sover med huvudet på badkarskanten och Lilly flyter livlös i vattnet..... I ren panik sliter jag upp henne och håller henne under vänster arm så att hennes ansikte tittar ner mot golvet och trycker på magen. Efter några tryck börjar det rinna vatten och kräks ur hennes mun och hon öppnar upp ögonen och kippar efter andan. Hon överlevde....
Det var skönt att vakna efter det där vill jag meddela men satan vilken hjärtklappning jag hade!
onsdag 16 november 2011
Det som KAN hända har nu hänt......
Som jag i ett tidigare inlägg berättat så är jag sådan som tänker så intensivt på hemska saker som KAN hända dotra att jag verkligen känner hur det skulle kännas om det hände på riktigt.
Nu har vi varit med om det som INTE skulle hända!!Det tar verkligen en sekund, EN SEKUND sen händer det som inte ska hända!
Vi stod i vanlig ordning och skulle byta bajsblöjan innan hon skulle ut och vila i vagnen. Jag brukar alltid förbereda blöjan så att den ligger alldeles intill henne eller så tar jag den med vänster hand (eftersom vi förvarar dem i ett skåp på vänster sida). Men just igår, fan bara därför så tog jag blöjan med höger hand och automatiskt blev det att jag vände halvt om halvt ryggen till och ser i ögonvrån hur hon far. Jag hann aldrig se hur hon träffade golvet utan hörde bara den där hemska smällen med huvudet mot golvet.....Ungefär som en väl packad plastpåse med mjöl i, ett dovt hårt dunk på nå vis. Det första jag tänkte på var att jag ville röra henne så lite som möjligt för man vet ju inte om nacken kunde ha tagit stryk men så ville jag ju ringa 112 och telefonen var i köket så jag fick lyfta upp henne och gå dit iaf. När jag ringde så började hon lugna ner sig lite och blev som seg i rörelserna. (Nu i efterhand så var det mycket för att hon var med om den där smällen, skrek rejält plus att hon skulle ha sin sovstund precis då och blev slö av den anledningen). Men det tänkte jag inte på då. Jag villa ha henne vaken så hon inte skulle försvinna från mig.
Ambulanspersonalen kom väldigt snabbt och guld till dom måste jag säga!! De har ett sådant satans bra lugn utan att de egentligen gör någonting så man själv blir helt drogad av det där lugnet.
De gjorde massa tester och eftersom hon inte hade svimmat så hade hon inte ens fått någon hjärnskakning sa farbror doktorn på akuten, men de ville ha kvar oss ändå och hålla koll under natten.
Jag och Lilly stannade där. Hon somnade vid halv nio och sov bra ändå med tanke på att personalen väckte henne varje timme (efter 00.00 varannan) för att kolla att hon reagerade.
För att sammanfatta så verkade det som Lilly klarade smällen väldigt bra. Hon har en bula på höger sida som är lite "svampig" om man ska uttrycka sig så. De ville inte röntga eftersom hon betedde sig som vanligt utan bad mig komma tillbaka om jag tycker hon blir annorlunda eller bulan inte vill lägga sig.
Innan vi gick kom en kurator också. De vill väl att man ska veta att möjligheten att prata med kuratorn finns om man är i behov av det. Så fick jag frågan: "Vad tänkte du när du ringde in? Alltså, blev du orolig över vad personalen skulle tycka om dig som mamma?". Varpå jag svarade: "Jag tänkte inte någonting förutom att Lilly skulle få snabb vård". Nu i efterhand känner jag så här: "Personalen och folk får väl tycka att jag är en dålig mamma då och det skiter jag fullständigt i. För jag vet att jag är en bra mamma! Även fast jag aldrig kommer förlåta mig för vad som hänt, jag kommer hänga över andras axlar när de ska byta blöja på henne, jag kommer få dessa bilder i huvudet både i drömmar och dagtid men jag vet att jag kan ta hand om mitt barn på bästa sätt! Olyckan är lätt framme men detta kommer aldrig hända igen!
Nu har vi varit med om det som INTE skulle hända!!Det tar verkligen en sekund, EN SEKUND sen händer det som inte ska hända!
Vi stod i vanlig ordning och skulle byta bajsblöjan innan hon skulle ut och vila i vagnen. Jag brukar alltid förbereda blöjan så att den ligger alldeles intill henne eller så tar jag den med vänster hand (eftersom vi förvarar dem i ett skåp på vänster sida). Men just igår, fan bara därför så tog jag blöjan med höger hand och automatiskt blev det att jag vände halvt om halvt ryggen till och ser i ögonvrån hur hon far. Jag hann aldrig se hur hon träffade golvet utan hörde bara den där hemska smällen med huvudet mot golvet.....Ungefär som en väl packad plastpåse med mjöl i, ett dovt hårt dunk på nå vis. Det första jag tänkte på var att jag ville röra henne så lite som möjligt för man vet ju inte om nacken kunde ha tagit stryk men så ville jag ju ringa 112 och telefonen var i köket så jag fick lyfta upp henne och gå dit iaf. När jag ringde så började hon lugna ner sig lite och blev som seg i rörelserna. (Nu i efterhand så var det mycket för att hon var med om den där smällen, skrek rejält plus att hon skulle ha sin sovstund precis då och blev slö av den anledningen). Men det tänkte jag inte på då. Jag villa ha henne vaken så hon inte skulle försvinna från mig.
Ambulanspersonalen kom väldigt snabbt och guld till dom måste jag säga!! De har ett sådant satans bra lugn utan att de egentligen gör någonting så man själv blir helt drogad av det där lugnet.
De gjorde massa tester och eftersom hon inte hade svimmat så hade hon inte ens fått någon hjärnskakning sa farbror doktorn på akuten, men de ville ha kvar oss ändå och hålla koll under natten.
Jag och Lilly stannade där. Hon somnade vid halv nio och sov bra ändå med tanke på att personalen väckte henne varje timme (efter 00.00 varannan) för att kolla att hon reagerade.
För att sammanfatta så verkade det som Lilly klarade smällen väldigt bra. Hon har en bula på höger sida som är lite "svampig" om man ska uttrycka sig så. De ville inte röntga eftersom hon betedde sig som vanligt utan bad mig komma tillbaka om jag tycker hon blir annorlunda eller bulan inte vill lägga sig.
Innan vi gick kom en kurator också. De vill väl att man ska veta att möjligheten att prata med kuratorn finns om man är i behov av det. Så fick jag frågan: "Vad tänkte du när du ringde in? Alltså, blev du orolig över vad personalen skulle tycka om dig som mamma?". Varpå jag svarade: "Jag tänkte inte någonting förutom att Lilly skulle få snabb vård". Nu i efterhand känner jag så här: "Personalen och folk får väl tycka att jag är en dålig mamma då och det skiter jag fullständigt i. För jag vet att jag är en bra mamma! Även fast jag aldrig kommer förlåta mig för vad som hänt, jag kommer hänga över andras axlar när de ska byta blöja på henne, jag kommer få dessa bilder i huvudet både i drömmar och dagtid men jag vet att jag kan ta hand om mitt barn på bästa sätt! Olyckan är lätt framme men detta kommer aldrig hända igen!
fredag 11 november 2011
Mardröm
Tycker så synd om Lilly när hon bara skriker rätt ut av en mardröm. Hon gjorde det nu ikväll och lugnade ner sig när hon kände tryggheten igen och så kom de där darrande andetagen innan hon till slut slappnade av på riktigt. Vad mycket som berör när man blir förälder, iaf sådant man inte alls tänkte på innan. Jag tänkte mer att "Ja hon kommer väl drömma mardrömmar lika som vi, det är väl bara att trösta henne så är det bra". Men så sitter man här nu och tänker efteråt hur synd man tycker om de små liven när de bara vaknar sådär. Eller när hon slår sig lite och får den där OTROLIGT söta surläppen, när doktorn sticker henne med sprutor, när man ser hur hon letar efter en med blicken när hon hamnat hos någon hon inte känner igen, när man kanske lämnar henne för någon sekund för att gå på toaletten och så vidare...
Lilla älskade Lilly har gjort mig mer blödig än vad jag var innan och öppnat Roberts hemliga kammare i hans hjärta. Det är så fint och otroligt häftigt vad en sådan liten krabat kan göra med oss robotar. Vi äter, jobbar, äter och sover. Men när en liten plutt kommer in i bilden blir det där "robot-mönstret" helt rubbat på ett otroligt charmigt och underbart sätt! Vi gör allt för våra barn, så är det bara!
Lilla älskade Lilly har gjort mig mer blödig än vad jag var innan och öppnat Roberts hemliga kammare i hans hjärta. Det är så fint och otroligt häftigt vad en sådan liten krabat kan göra med oss robotar. Vi äter, jobbar, äter och sover. Men när en liten plutt kommer in i bilden blir det där "robot-mönstret" helt rubbat på ett otroligt charmigt och underbart sätt! Vi gör allt för våra barn, så är det bara!
onsdag 9 november 2011
Farsdag
På söndag får vi fira pappa Roberts absolut första farsdag och det ska bli så roligt. Jag och Lilly har varit färdig med hans farsdagspresent ganska länge och hoppas han kommer gilla den lika mycket som jag :)
Jag skickade nyss iväg en framkallning på tre bilder för förstoring och som kommer att pryda väggen i hallen.
Vi har alldeles för lite bilder på dotra i vårt hem tycker jag så då drog jag till med tre på en gång.
När man har ett sånt fint motiv så måste man ju visa upp henne <3
tisdag 8 november 2011
5 månader
Ja nu har vi haft vår älskade Lilly hos oss i 5 månader. Det känns som vi firar varje månads dag på bvc och tar sprutor. För när hon blev 3 månader fick hon sprutor precis på dagen och det var samma idag. Ikväll fick hon feber och var alldeles "tussig" lilla fisan. På ett sätt var det ganska mysigt för man fick hålla i henne som man gjorde när hon var liten utan att hon stretade emot. Vi vägde och mätte också i vanlig ordning. Nu väger hon 7745gram och är 64,5 cm, alldeles perfekt för henne :)
Disträ eller almänt konstig
Jag tyckte det var så mörkt. Sen kom jag på mig själv, stående med tillsluten dörr i vår oerhört omoderna walk in closet i mörkret. Det var bara för mig att gå ut därifrån och möta ljuset från lägenheten. Vad är det med mig, börjar jag få fnatt månne?
Nu efteråt kan jag fnissa åt detta men just då blev jag lite rädd faktiskt
Nu efteråt kan jag fnissa åt detta men just då blev jag lite rädd faktiskt
måndag 7 november 2011
HÅLL I HATTEN! För nu kommer min förlossningsberättelse
Ok. Prinsessan sover så gott så nu ska jag passa på att skriva hur dagen DET såg ut.
Kl var 3.30 på tisdagsmorgonen den 7de juni och jag var på toaletten för femtielfte gången, men detta toabesök var inte alls som alla andra eftersom jag upptäckte att den lilla slemproppen hade gått. Strax efter detta började även mina värkar komma, men de var ganska svaga så jag gick och lade mig igen.
Kl 4.30 hade värkarna ökat i styrka och jag passade då på att berätta för Robert om slemproppen men att det var ganska lugnt än så länge. Jag rådde honom att fortsätta att sova men det var lättare sagt än gjort :)
Eftersom jag tyckte värkarna kom ganska regelbundet ringde jag förlossningen för att höra vad jag skulle göra. De tyckte att jag skulle komma in på en undersökning och då var kl 8 någonting. Väl inne i undersökningsrummet satte de på de där grejjerna för att få en CTG kurva. Vi kunde se att jag hade ganska starka värkar redan då, men jag tyckte att det var uthärdligt iaf. Undersökningen visade att jag knappt var öppen 1 cm, de kunde bara få in pekfingret så jag hade inte kommit så långt. De rådde oss att åka hem igen och ringa om det skulle bli jobbigt.
Och jobbigt blev det, fan va ont värkarna gjorde!!! Jag hade inte ro att sitta och inte gå. (Ja cilla, det hjälpte att andas) :). Jag tog aldrig någon värktablett utan försökte härda ut men till slut orkade jag inte utan var jag tvungen att ringa igen och det resulterade i en till sväng till förlossningen ihopp om att någonting hade hänt! Nu var klockan 14.00.
Efter ytterligare ”karv” i puppan av Britt (fy fan va ont det gjorde,hon var inte försiktig direkt utan körde in näven så jag skrek till) och koll på CTG kurvan visade det sig att jag inte hade kommit någon vart i princip. Då blev jag lite less faktiskt för jag trodde att vi skulle få stanna denna gång. Så med en värktablett i handen och med rådet att bada blev vi hemskickade igen. De sa att vi skulle stanna hemma till 20.00 om inte något annat hände.
Klockan var 15.00 och värkarna gjorde ont som fan, vilket de hade gjort i flera timmar. Så dessa turer fram och tillbaka till förlossningen var ett helvete. Minns att jag sa till Robert att han skulle köra lite mjukare för minsta lilla gupp fick mig att tappa andan.
Robban tappade upp i badkaret medan jag lunkade runt och andades igenom värkarna så gott jag kunde. Jag tog värktabletten och satte mig i badkaret. Eftersom jag inte hade sovit någonting så ville jag ha Robert hos mig när jag badade om det skulle bli så att jag somnade till där. Han plockade fram solstolen och satte sig vid dörröppningen och gjorde mig sällskap. Jag tror jag låg där i en och en halv timme och det hjälpte faktiskt lite.
Värkarna blev bara värre men jag skulle härda ut till 20.00 vilket jag gjorde.
Hade det inte hänt någonting denna gång vi åkte in till förlossningen så skulle jag få en sömntablett så jag kunde sova och ladda batterierna.
Väl på plats var klockan 20.00 och jag hade haft värkar i 16.5 timme. Efter ännu en koll (tredje gången gilt liksom) fick jag äntligen höra att värkarna hade gjort någonting denna gång. Jag var öppen 4 cm och fick förbereda oss på att stanna och arbeta lite till :)
Jag ville gärna ha smärtstillande eftersom jag hade haft så himla starka och hemska värkar. Så jag fick epiduralen nästan på en gång då vi hade gjort oss hemmastadda i förlossningsrummet, där runt 22. Innan jag fick den så sniffade jag lustgasen ganska ordentligt och satan vilken härlig upplevelse bara det! Jag kom till himmelriket och blev full för första gången på över nio månader!
När epiduralen slog till blev det ännu bättre, värkarna bara försvann och jag minns att jag försökte sova men jag var så ivrig att jag bara kunde lägga igen ögonen för någon minut. Jag minns också att jag inte var så slutkörd, jag kände mig ändå ganska pigg under hela förlossningsarbetet även fast det sammanlagt höll på i 32 timmar och jag inte hade ätit eller druckit på 2 dygn nästan. Tur att man inte var en 30 taggare för då tror jag inte att jag hade haft samma energi om jag känner mig själv rätt.
Så höll vi på hela natten, jag öppnades väldigt lite...eller ingenting för att vara korrekt. Sen hände allt på förmiddagen fram till lunch. Barnmorskan som tog över på morgonen fick upp mig ur sängen så jag skulle gå runt och gunga ner Lilly. Jag gungade och bresade med benen som BARA DEN!! Sen kom de förbannade krystvärkarna som jag var tvungen att hålla igen och det var inte lätt vill jag lova! Tänk när man känner att man håller på att skita på sig och värkarna nästan trycker ut ungen av sig självt å så blir man tillsagd att hålla igen och inte hjälpa till att krysta, det var tammefan det värsta under hela förlossningen tycker jag haha. Så jag höll igen och skrek (som jag inte trodde att jag skulle göra) igenom krystvärkarna.
Sen kom beskedet. Jag var öppen tio cm och äntligen skulle jag få krysta ut den lilla parveln som jag längtat så länge efter att få träffa! Men jag hade inga värkar att trycka ut henne med, men tog i som bara fan ändå och efter 45 min kom hon äntligen!
Jag hann bara luta mig tillbaka, tittade upp i taket och POFF så vara nästan alla borta, även min lilla skatt. Detta hade jag verkligen inte väntat mig. Min förlossning skulle sluta med att få lill pyret på bröstet och allt skulle vara bra.
Så där låg jag. Tyst. Ingen pratade med mig, de som var kvar i rummet viskade till varandra och det ogillade jag skarpt, jag hörde ju ändå vad de sa till varandra. Jag ville veta allt om Lilly även fast det kanske inte var bra nyheter!
Efter 10 min (som kändes som flera timmar) kom Robert med doktorn hack i häl in i rummet med det finaste jag någonsin skådat i famnen. Han kom fram till sängen och jag lyfte på handduken och fick se att det var en liten tjej. Världens finaste, underbaraste lilla Lilly. Jag fick den varma klumpen på bröstet och allt som hade hänt var som bortblåst.
Nu var hon ju här, hon som vi hade väntat på i nio månader. Hon som hade gjort mig så trött, illamående och sparkat mig på revbenen. All denna tid njöt jag av och nu skulle vi ha ännu mer att se fram emot.
För ingenting gör mig gladare än att se på Lilly när hon sover, äter, leker...bara finns!
Älskar henne så det gör ont i hela kroppen <3
Kl var 3.30 på tisdagsmorgonen den 7de juni och jag var på toaletten för femtielfte gången, men detta toabesök var inte alls som alla andra eftersom jag upptäckte att den lilla slemproppen hade gått. Strax efter detta började även mina värkar komma, men de var ganska svaga så jag gick och lade mig igen.
Kl 4.30 hade värkarna ökat i styrka och jag passade då på att berätta för Robert om slemproppen men att det var ganska lugnt än så länge. Jag rådde honom att fortsätta att sova men det var lättare sagt än gjort :)
Eftersom jag tyckte värkarna kom ganska regelbundet ringde jag förlossningen för att höra vad jag skulle göra. De tyckte att jag skulle komma in på en undersökning och då var kl 8 någonting. Väl inne i undersökningsrummet satte de på de där grejjerna för att få en CTG kurva. Vi kunde se att jag hade ganska starka värkar redan då, men jag tyckte att det var uthärdligt iaf. Undersökningen visade att jag knappt var öppen 1 cm, de kunde bara få in pekfingret så jag hade inte kommit så långt. De rådde oss att åka hem igen och ringa om det skulle bli jobbigt.
Och jobbigt blev det, fan va ont värkarna gjorde!!! Jag hade inte ro att sitta och inte gå. (Ja cilla, det hjälpte att andas) :). Jag tog aldrig någon värktablett utan försökte härda ut men till slut orkade jag inte utan var jag tvungen att ringa igen och det resulterade i en till sväng till förlossningen ihopp om att någonting hade hänt! Nu var klockan 14.00.
Efter ytterligare ”karv” i puppan av Britt (fy fan va ont det gjorde,hon var inte försiktig direkt utan körde in näven så jag skrek till) och koll på CTG kurvan visade det sig att jag inte hade kommit någon vart i princip. Då blev jag lite less faktiskt för jag trodde att vi skulle få stanna denna gång. Så med en värktablett i handen och med rådet att bada blev vi hemskickade igen. De sa att vi skulle stanna hemma till 20.00 om inte något annat hände.
Klockan var 15.00 och värkarna gjorde ont som fan, vilket de hade gjort i flera timmar. Så dessa turer fram och tillbaka till förlossningen var ett helvete. Minns att jag sa till Robert att han skulle köra lite mjukare för minsta lilla gupp fick mig att tappa andan.
Robban tappade upp i badkaret medan jag lunkade runt och andades igenom värkarna så gott jag kunde. Jag tog värktabletten och satte mig i badkaret. Eftersom jag inte hade sovit någonting så ville jag ha Robert hos mig när jag badade om det skulle bli så att jag somnade till där. Han plockade fram solstolen och satte sig vid dörröppningen och gjorde mig sällskap. Jag tror jag låg där i en och en halv timme och det hjälpte faktiskt lite.
Värkarna blev bara värre men jag skulle härda ut till 20.00 vilket jag gjorde.
Hade det inte hänt någonting denna gång vi åkte in till förlossningen så skulle jag få en sömntablett så jag kunde sova och ladda batterierna.
Väl på plats var klockan 20.00 och jag hade haft värkar i 16.5 timme. Efter ännu en koll (tredje gången gilt liksom) fick jag äntligen höra att värkarna hade gjort någonting denna gång. Jag var öppen 4 cm och fick förbereda oss på att stanna och arbeta lite till :)
Jag ville gärna ha smärtstillande eftersom jag hade haft så himla starka och hemska värkar. Så jag fick epiduralen nästan på en gång då vi hade gjort oss hemmastadda i förlossningsrummet, där runt 22. Innan jag fick den så sniffade jag lustgasen ganska ordentligt och satan vilken härlig upplevelse bara det! Jag kom till himmelriket och blev full för första gången på över nio månader!
När epiduralen slog till blev det ännu bättre, värkarna bara försvann och jag minns att jag försökte sova men jag var så ivrig att jag bara kunde lägga igen ögonen för någon minut. Jag minns också att jag inte var så slutkörd, jag kände mig ändå ganska pigg under hela förlossningsarbetet även fast det sammanlagt höll på i 32 timmar och jag inte hade ätit eller druckit på 2 dygn nästan. Tur att man inte var en 30 taggare för då tror jag inte att jag hade haft samma energi om jag känner mig själv rätt.
Så höll vi på hela natten, jag öppnades väldigt lite...eller ingenting för att vara korrekt. Sen hände allt på förmiddagen fram till lunch. Barnmorskan som tog över på morgonen fick upp mig ur sängen så jag skulle gå runt och gunga ner Lilly. Jag gungade och bresade med benen som BARA DEN!! Sen kom de förbannade krystvärkarna som jag var tvungen att hålla igen och det var inte lätt vill jag lova! Tänk när man känner att man håller på att skita på sig och värkarna nästan trycker ut ungen av sig självt å så blir man tillsagd att hålla igen och inte hjälpa till att krysta, det var tammefan det värsta under hela förlossningen tycker jag haha. Så jag höll igen och skrek (som jag inte trodde att jag skulle göra) igenom krystvärkarna.
Sen kom beskedet. Jag var öppen tio cm och äntligen skulle jag få krysta ut den lilla parveln som jag längtat så länge efter att få träffa! Men jag hade inga värkar att trycka ut henne med, men tog i som bara fan ändå och efter 45 min kom hon äntligen!
Jag hann bara luta mig tillbaka, tittade upp i taket och POFF så vara nästan alla borta, även min lilla skatt. Detta hade jag verkligen inte väntat mig. Min förlossning skulle sluta med att få lill pyret på bröstet och allt skulle vara bra.
Så där låg jag. Tyst. Ingen pratade med mig, de som var kvar i rummet viskade till varandra och det ogillade jag skarpt, jag hörde ju ändå vad de sa till varandra. Jag ville veta allt om Lilly även fast det kanske inte var bra nyheter!
Efter 10 min (som kändes som flera timmar) kom Robert med doktorn hack i häl in i rummet med det finaste jag någonsin skådat i famnen. Han kom fram till sängen och jag lyfte på handduken och fick se att det var en liten tjej. Världens finaste, underbaraste lilla Lilly. Jag fick den varma klumpen på bröstet och allt som hade hänt var som bortblåst.
Nu var hon ju här, hon som vi hade väntat på i nio månader. Hon som hade gjort mig så trött, illamående och sparkat mig på revbenen. All denna tid njöt jag av och nu skulle vi ha ännu mer att se fram emot.
För ingenting gör mig gladare än att se på Lilly när hon sover, äter, leker...bara finns!
Älskar henne så det gör ont i hela kroppen <3
söndag 6 november 2011
fredag 4 november 2011
tisdag 1 november 2011
Åre!
Jag fick förfrågan förra veckan om jag ville följa med syster P och barna till Åre. Det lät så himla lockande så jag tog tillfället i akt och packade V70n full, tog med mig Lilly och drog iväg till Åre i söndags :)
Vi badade, gick promenad, myste för fulla muggar och åt Åre-choklad. Det var minsann SPA för själen vill jag lova....fast vi saknade pappa-Robert liiiite lite grann.
Vi badade, gick promenad, myste för fulla muggar och åt Åre-choklad. Det var minsann SPA för själen vill jag lova....fast vi saknade pappa-Robert liiiite lite grann.
 |
| Bästa Lilly! |
 |
| "Familjen annorlunda" haha |
 |
| Vackra Åre sjön |
 |
| Lilly kan sitta stortjej |
 |
| Mys med kusin Linn |
 | ||
| Här är köket/allrummet. Bakom köket finns en toalett, badrum med bastu och sovrum med dubbelsäng där jag och Lilly sov. Sen på överslafen fanns det ännu ett rum med tv och soffa och ett sovrum med två våningssängar. |
 |
| Självklart köpte vi en "Åre" mössa innan vi åkte hem :) |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)