Det tar tid

Ja det tar tid att bli frisk ska jag meddela. Nu är jag som jag var förut skulle jag tro.
Det som hände mig var att jag fick sår på bröstvårtorna när lillan skulle till och äta, man hade inte rätt teknik från början så att säga. På ena bröstvårtan läkte såren fort men på den andra så blev det bara värre. De började vara och blöda och det gjorde så fruktansvärt ont när Lilly sög tag. Jag svimmade nästan när det var som värst. Men så köpte min man en sån där plastgrej som man sätter på bröstvårtan och då blev det mycket bättre, jag kunde amma utan att svimma av smärta :)
Men så en söndags kväll började jag frossa och svettas om vart annat. Jag trodde att det var för att mjölken rann till men jag mådde lika piss dagen efter så jag ringde HC och BVC. Jag nämnde att jag hade sår och trodde att jag hade fått nå skit i det men det tog dom 2 dagar innan jag fick träffa en läkare.
Väl hos läkaren visade jag upp såret, de tog en odling och klämde även på magen för de trodde att jag hade kvar lite från moderkakan och att det var därför jag hade feber. Ska väl även nämna att mina avslag luktade döden så viss misstanke på att något inte stod rätt till där nere hade jag också.
Så när hon klämde gjorde det ont och när hon sammanfattade allting sa hon att det kunde vara något allvarligt och skickade oss till akuten för att kolla upp det på en gång. Och jag som inte hade sovit tillräckligt och haft feber i flera dagar blev livrädd när jag satte mig i bilen och lät allt sjunka in.  Så när jag ringde hem till mamsen började jag storböla. Det var min syster Pia som svarade och hon frågade om jag ville att de skulle komma in och det ville jag ju, tänk om det var något allvarligt liksom.
Man kunde inte se några rester i livmodern på akuten, men även hon tyckte att det luktade lite väl unket. Sår-odlingen visade att jag hade stafylokocker i såret, så jag blev hemskickad med sammandragnings medicin för livmoderns skull och 2 sorters penicillin för livmodern och såret. Redan dagen efter kändes allt mycket bättre.
Tänk vad man kan bli ute för, det hade jag inte alls räknat med :) Nu kommer det lite bilder på prinsessan som avslut! 

<3

<3

Så söt när man sover

Vi fick en solhatt av moffa och monica

Söt minen

Första badet :)

Lägg till bildtext

Bland de första dagarna hemma

Duktiga Lilly

Idag är lilla prinsessan 11 dagar gammal och hon börjar faktiskt få liiite drag ifrån mig också. Kanske för att hon börjar bli ännu rundare ;)
Bvc var hit i fredags och kunde med ett leende på läpparna berätta att hon hade gått upp ca400 gram på 5 dagar. Så hon hade passerat sin födelsevikt och lagt på sig lite extra. Jag kände på mig att hon hade gått upp men trodde inte att det var så mycket så det var ju skönt, då vet man att hon tar åt sig näringen iaf :)
Mamman däremot, hon har gått ner 12kg på 11 dagar. Det är också väldigt härligt. Har dock kvar lite av den där gravid-magen men ska väl börja ta itu med den nästa vecka tänkte jag.
Är snart klar med min lilla förlossningsberättelse så den dyker upp inom en snar framtid. Nu ska jag titta lite på älsklings Lilly <3 och invänta besök

Lilly

Idag fyller världens finaste Lilly 1 vecka. Hon är hungrig för jämnan och navelsträngen bestämde sig för att lämna magen igår :)
Det är skrämmande vad tiden går fort. Man har ju knappt kommit hem känns det som men det var ju iaf 5 dagar sedan vi fick lämna BB.
Det går inte beskriva hur mycket man kan älska en så liten människa som bara har varit hos oss (utanför magen alltså) i en vecka. Det är nästan så jag har glömt bort hur det kändes att ha den där stora bollen på magen.
På fredag får vi hembesök från BVC så får vi se hur mycket prinsessan har gått upp i vikt, för lite tyngre känns hon iaf hehe :)
Nu ska jag ta och passa på och laga lite mat medan den lilla sover. Men det är ju så svårt att slita sig från henne, jag skulle kunna sitta och titta på henne dygnet runt utan att tröttna <3

Dagen DET :)

Ja nu är vi hemkommen med världens finaste Lilly :) Hon föddes den 8de juni och känslorna går inte att beskriva <3 Jag tänker inte skriva så mycket mer just nu förutom att jag bara ger bloggen ett litet livstecken så att säga. Om någon dag när jag har tagit igen mig lite tänkte jag lägga ner lite mer energi och berätta hur allt gick från första värken till att hon äntligen var ute. Nu ska jag försöka sova lite, det var ju som lite jobbigt att föda barn hehe. Men som sagt så kommer det en berättelse snart :)

Dag 3 efter bf

Ja idag är det dag 3 efter bf och nu orkar jag inte vänta längre lille bebis!!! För att gå in lite mer på detalj så läcker jag ovanligt mycket (mjölk kan jag inte kalla det men vätska då) ur bröna. Undra om det är ett litet tecken på att någonting är på gång månntro eller om det ännu en gång bara är en luring?
Törs inte hoppas på för mycket som vanligt men det är svårt att låta bli när man bara går och väntar å väntar....

Lördag

Idag är det andra dagen efter beräknad förlossning och himmel vad tiden kan slöa sig fram alltså!! Bara för att man hade ett datum att sikta in sig på och sedan trava förbi det så kan tiden verkligen visa vad ordet "långsamt" verkligen betyder!
Har fortfarande inga känningar. Tog och storstädade igår; torkade köksluckor, skrubbade badrummet, dammtorkade, dammsög och torkade av golven men utan någon som helst tecken på värkar eller dylikt. Det enda jag fick var denna ihållande ryggvärk som dyker upp vid enkla sysslor som disk och städ och det vill jag ju inte ha =/
Ska ta en promenad och möta upp sambon när han har slutat jobbet där runt 13.00. Men nu ska jag få i mig lite frukost och dricka lite örtte. (Örtte var en av punkterna på förslag till att sätta igång förlossningen)

Passerat

Ja nu har vi passerat datumet och det känns inte som att det är på gång längre.... Förkylningen börjar sakta men säkert slita sig från kroppen, men den gör det med vemod för det verkar som den trivs himla bra på mig.
Ne nu hoppas jag att vi får träffa bebisen snart. Antingen i helgen eller i början på veckan iaf! Kom ut NU!!!!

Sista bm besöket hoppas jag :)

Är precis hemkommen från (vad jag hoppas på) det sista bm besöket.
Sammandragningarna drog igång igår igen och jag trodde att de bara skulle hålla på i några timmar men de fortsatte faktiskt och kom även tätare mot kvällen. Jag var lite orolig över att jag inte skulle få sova något inatt och det VAR svårt eftersom sammandragningarna aldrig gav sig. Jag har absolut inge ont så det är inget jag lider av men det känns som ändån :) Så även när jag vaknade fanns dom där, och lämpligt nog hade jag tid hos bm på morgonkvisten.
När jag berättade hur förra dagen och natten hade varit så trodde hon att det kanske var på G så hon ville känna lite om jag var öppen eller ej. Hon kunde inte känna att jag var öppen just men att livmodertappen var mjuk iaf. Så hon rådde mig till att vila mycket idag så får vi se om det kanske händer någonting...(HOPPAS)