Ny mat på Lillys fat

Vi provar lite olika maträtter varje dag nu tycker jag. Har annars tagit det väldigt lugnt med att introducera ny mat men det är så roligt att se hennes reaktion då man provar något nytt. 

Hittills har hon introducerats in till gröt, majs, ärtor, morötter, päron puré, kalops (på burk), kyckling och grönsaker (på burk), lasagne (på burk) hallon, blåbär och lite andra små smakprov på fingret när vi ätit vår mat. 

Jag tycker allt har gått väldigt bra ändå med tanke på att det är så mycket nya smaker. Det tar ju sin tid innan hon vänjer sig vid den nya maten och det förstår man. 

Det senaste vi provade var blåbär och det var en höjdare :)

Nu är julen över

Jag tycker att det är ganska trist att julen är över faktiskt. Det gick så himla fort och det blev faktiskt lite stressigt denna jul.
Först följde jag och Lilly med hennes farmor till gammel-morfar (alltså Roberts morfar) som bor i Offerdal. Han brukar bjuda familjen på julbord varje år men detta år jobbade Robert så han kunde inte följa med så jag blev tillfrågad att följa med. Självklart ville jag det. Han är så himla go gammel-morfar och självklart ska han få sällskap när det är julafton! Vi kom dit runt 10 och väntade på lunchen som inte skulle komma förrän halv ett! När lunchen kom var vi tvungna att slänga i oss maten och fara iväg igen eftersom jag skulle hämta Robert när han slutade kl 14.
Efter att jag hade slängt av Emma, Camron och Monika plockade jag upp Robert och for sedan vidare till Åsarna där hela min familj väntade med god mat och mycket julklappar till lilla Lilly :)
Det blev en otroligt mysig julafton trots all "fläng" hit och dit!

Moster Anette gav Lilly en egen liten synt

Alla mammas och pappas barn barn

"Herregud mamma va roligt det är att bada"

En bild säger mer än tusen ord

Snöar det?

Jo....jag tror det snöar, men jag är inte bitter! Jag är inte bitter om det är plogat och lätt att ta sig fram med barnvagnen men satan för att gå i 40cm lössnö med vagn och matkassar, det är inte roligt.
Jag skulle ner till affären igår för att handla lite till middagen. Det var ingen mening att ta bilen eftersom den var alldeles igensnöad, så jag beslöt mig för att ta vagnen.
Eftersom vi bor 4 halvtrappor upp så är det vanligtvis inte lockande att släpa ner vagnen en vanlig dag men den här dagen var det extremt jobbigt. Jag hade fått ner vagnen och Lilly sen styrde jag ut mot helvetet. Satan i gatan vilket före och va arg jag var att ingen hade skottat!! Men vi tog oss igenom parkeringen iaf och styrde ner mot Willys. Där kom jag ut-släpandes på 2 tunga kassar. Jag skulle bara köpa "lite" till middagen intalade jag ju mig själv innan jag gick, å tjena! Så bar det iväg hem igen. Spårigt som fan på gångvägarna, kassarna gjorde att jag fick övervikt på vagnen om jag lutade dem på handtaget så jag fick hålla dem i 90 graders vinkel eftersom jag skulle styra vagnen samtidigt och småhalt var det under snön. Jag bet ihop och "älgade" hem där det fortfarande inte hade blivit skottat på parkeringen! Väl inne i trapphuset var jag inte klar. Nu skulle barn, matkassar och vagn UPP för trapporna igen. Upp med barn och en matkasse sen nästa matkasse och till sist barnvagnen.
Vilken himla tur att jag hade köpt en extra stor kexchoklad som jag kunde trycka i mig sen :)
Nu väntar jag egentligen bara på att det ska sluta snöa så jag kan ta med lillan ut och åka pulka! Det har jag sett fram emot ända sedan vi fick den. Men både sjukdom och dåligt väder har hindrat oss hittills.

Kärlek

Ett gammalt par jag såg en gång,
längs stigen de gick och sjöng en sång.
De såg på trädens svajande dans,
och hamnade i en slags kärlekstrans.

Det gamla paret genom skogen "vandra",
och njöt i stunden att de bara hade varandra.
Hon vände sig mot honom och sa:
"Vi firar 40 års äktenskap idá".

Hans tomma ögon gav inte mycket till svar,
men hon visste iaf att lite utav honom fanns kvar.
De satte sig på en bänk och nu när bara de fanns,
gungade de med i trädens dans.

//Tina

Ett himla liv i sänghalmen

Dotra har efter någon vecka tillbaka börjat rulla över på mage när hon sover för natten. Den bästa positionen är när hon har huvudet tryckt in mot ena hörnet och rumpan rätt upp i vädret:) Jag tycker väl inte lika mycket om det dock eftersom jag får för mig att hon får svårt att andas osv. Men vänder man henne på rygg så tar det inte lång tid förrän man ser lill rumpan i vädret igen.
I morse började hon prata som vanligt runt 06.30 med sina härliga ljusa toner. Både jag och Robert var extra trött i morse så vi lät henne ligga och dona på ett tag. Så ser jag hur Robert tittar mot spjälsängen och säger åt mig att titta dit också. När jag tittar dit ser man ett litet huvud som sticker upp med upphöjda ögonbryn och 2 små glada ögon tittandes mot oss. Vi kunde inte låta bli att fnissa för det såg ju så roligt ut. Hon verkligen kämpade för att få vår uppmärksamhet och när hon till slut fick det sken hon upp som en sol som vanligt. Älskade söta lilla Lilly, jag är så glad att du finns!

Snart jul

Granen är pyntat, nästan alla julklappar är inköpta, Lilly är bäst och jag fick ett knäpp nu ikväll. Nu är det bara julen som fattas och jag ser faktiskt fram emot den detta år. Det måste vara för att man har en egen liten krabat att fira julen med :)

Är man så här söt måste man borsta tänderna. HAHAHA nu fick jag till det

 

 

Buh!

Jag vet inte.....

.....men vad tror ni att vi har ätit idag? 

6 månader

Nu är älskade, bästa Lilly ett halvår och det har gått så otroligt fort. Hon väger 8215gram och är stolta 67 cm långa :) Vad har hänt egentligen och vad kan hon?

* Hon har hunnit ramlat från skötbordet 1 gång

* Rullar på govlet för att ta sig fram....

*....annars går hon med gåstolen (fast hon har inte lärt sig svänga och backa än). Kanske är det för att gåstolen är så otroligt trög...

* Hon äter majs, gröt, ärtor, välling, majskrokar och ersättning (och vatten)

* 2 tänder har tittat fram och hon är väldigt ivrig att visa oss att de finns genom att bitas lite 

* Hon kan spela på sin xylofon. När vi berömmer henne så tittar hon glatt på oss och fortsätter spela

* Hon spelar även på pappa bobs synt och brukar titta på den som sitter bredvid för att få berömmelse

* Hon sitter själv med uppsikt. Hon kan få för sig att slänga sig bakåt och ibland är rumpan lite rund att hon vickar åt vänster.

* Hon känner igen massa visor som vi har sjungit tillsammans med henne ända sedan hon var jätte liten

* Hon håller i fötterna i ett stadigt grepp när hon ligger på skötbordet, golvet och i famnen.

 Hon gör massa annat tok också men detta är de jag kommer på just nu :)

En riktig buse!

Bilder på lite mer utav allt hon fick på dopet

En OTROLIGT fin och bra sagobok för mysiga vinterkvällar. Den fick hon utav Joel och gudmor Therese

I handen har hon ett halsband som Roberts pappas nya kvinna fick utav hennes farmor i dop present. Hängde ni med? Det var en otroligt fin gest iaf! Nästan så jag skämdes lite faktiskt....

Mycket pengar fick hon som hon ska ha till en rejäl overall att åka pulka i och sen till något skönt att sova i i vagnen. Det som blir över ska hon sätta in på sparkontot

En skyddsängel av bästa Linnea

Ett armband som det stod Lilly på utav Liam och hans föräldrar

Den hon håller i fick hon av farmor och xylofonen framför henne fick hon av faster Emma. MYCKET uppskattat vill jag meddela :)

Hög koncentrationsnivå:) Hon spelar så det står härliga till!

Ett jättefint halsband och 2 förvarings "askar". En för hennes första lock och en för hennes första tand. Dom fick hon av finaste gudmor Therese <3

Sen fick hon massa annat fint också som barnkammarboken och roliga skivor med visor och ramsor, en pulka, en fin glaskula att hänga upp där hennes namn var ingraverad, en liten kula med kort på tre kusiner och pengar, presentkort på Lindex, en hoppgunga....Hoppas jag inte har glömt något nu...Äh spela roll. Vi är som sagt väldigt tacksam över ALLT hon har fått och för trevligt sällskap under fikat efter dopet

Dopet!

Ja då var dopet avklarat. Tyvärr fick vi inte de bästa förutsättningarna då vi alla tre var tokförkylda men vad gjorde väl det när allt annat blev perfekt.
Prästen var helt outstanding. Har aldrig varit så nöjd och bekväm som jag var med honom. Han fick verkligen ordet "Gemenskap" (som alla präster tjatar om) till en verklig betydelse! Det gjorde han genom att vara jordnära och inte hålla på att fjäska sig igenom dopet och hålla gud i högra handen hela tiden. Han entrade kyrkan med sin skinnväst, skinnbyxor, hatt, hål i örat och långhåret uppsatt i hästsvans (innan han klädde om till den riktiga utstyrseln då). PRECIS som jag vill ha det :) Sen när Lilly skulle blötas i faderns, sonens och den heliga andens namn fick hon fortsätta att plaska som hon ville i dopfunten och det gjorde hon vill jag lova. Lill handen plaskade så bibeln blev alldeles blöt.
Jag har tyvärr inte några bilder alls nästan från dopet. Jag tänkte höra med min systerdotter Sandra om hon ville ta bilder med min kamera men det glömde jag bort i all hast.
Vi fick en massa fina dop presenter också som vi (eller Lilly) är väldigt tacksam över. Vi invigde en utav dom idag, en tripp trapp stol som jag hade önskat av familjen hemma i Åsarna.
För att sammanfatta detta så vill jag tacka alla som gjorde Lillys dag speciell <3
Kan även tillägga att Lilly börjar få sin första tand. Hon har sett så rolig ut med munnen hela dagen så var tvungen att känna efter om det var någon tand där och mycket riktigt. En liiiiten liiiten vass kant rev mitt finger när jag svepte förbi :) Så nu är det bara att vänta till den är helt uppe

Nästa tack!

Ja då kommer öroninflammationen väldigt lämpligt till mig också. Tack för att jag får det till dopet.........

Bra timing....eller kanske inte!

Jaha. Då är det dop på lördag, allt är förberett och vi var laddade till idag...
Robert var tvungen att sjukanmäla sig för en rejäl förkylning. Jag har halsont och känner mig febrig. Lillans ögoninflammation börjar ge sig men nu har hon blivit krasslig istället. Hon hostar hela tiden, snorar och ikväll fick hon feber på allt. Jag misstänker även en öroninflammation eftersom hon har pillat på örat hela dagen som om det irriterar...men vi får se.
Jag kan inte kalla detta för bra timing direkt. Hoppas verkligen vi är kry till på lördag annars vet jag inte....

"Vad ska vi kalla dig mitt barn?
Vad ger man kärleken för namn?
Jag håller livet i min famn

Jag håller livet i min famn,
en bit av kärleken, kan känna hjärtat slå.
Jag smeker ömt din lilla hand
Du är ett under som vi knappast kan förstå" 

En liten del utav den fina låten "Livet i min famn" som är skriven av Linda Andersson Burström

VARNING kräsmagade personer!!! Det kommer en uppdatering hur ögonen ser ut idag

Väldigt variga, men vad gör väl det mot en liten sol som strålar oavsett :)

Ögoninflammation!

Ush...nu har vår lill-teta fått ögoninflammation. Det kladdar och klias och irriterar. Lill-handen roterar på ögat så det nästan fattar eld snart tror jag.
I morse fick hon panik för det var så kladdigt så hon bara skrek tills jag hade tvättat bort allt och hon fick komma upp i famnen igen. Det är så synd om henne....

Lägger upp ett gäng julkort som vi inte kommer skicka iväg

 

Må ju säga att hon är hemskt tacksam att ta bilder på...än så länge ;)

Farsdagspresenten

Nu törs jag lägga upp bilden på vad herrn i huset fick på fars-dag. Man vet ju aldrig om han råkar blippa in på bloggen och se.

Nu har vi även tagit julkort på sessiluris :) Så det återstår bara att vänta på dom så får familjen snart en fin hälsning på posten

Hjärtklappning!

Inatt drömde jag en utav säkert många otäcka drömmar jag kommer få efter vad som hände Lilly i tisdags.

Jag drömde att Lilly skulle bada i badkaret här hemma med en av sina kusiner. Jag satt där hos de båda men skulle iväg en sväng för att hämta en handduk till kusinen. Jag sa till henne att hon skulle hålla i Lilly ordentligt och passa så hon inte hamnade med huvudet under vattnet "Jarå svarade hon glatt".
Jag gick iväg och hämtade handduken och när jag kommer tillbaka ligger kusinen och sover med huvudet på badkarskanten och Lilly flyter livlös i vattnet..... I ren panik sliter jag upp henne och håller henne under vänster arm så att hennes ansikte tittar ner mot golvet och trycker på magen. Efter några tryck börjar det rinna vatten och kräks ur hennes mun och hon öppnar upp ögonen och kippar efter andan. Hon överlevde....

Det var skönt att vakna efter det där vill jag meddela men satan vilken hjärtklappning jag hade!

Det som KAN hända har nu hänt......

Som jag i ett tidigare inlägg berättat så är jag sådan som tänker så intensivt på hemska saker som KAN hända dotra att jag verkligen känner hur det skulle kännas om det hände på riktigt.
Nu har vi varit med om det som INTE skulle hända!!Det tar verkligen en sekund, EN SEKUND sen händer det som inte ska hända!
Vi stod i vanlig ordning och skulle byta bajsblöjan innan hon skulle ut och vila i vagnen. Jag brukar alltid förbereda blöjan så att den ligger alldeles intill henne eller så tar jag den med vänster hand (eftersom vi förvarar dem i ett skåp på vänster sida). Men just igår, fan bara därför så tog jag blöjan med höger hand och automatiskt blev det att jag vände halvt om halvt ryggen till och ser i ögonvrån hur hon far. Jag hann aldrig se hur hon träffade golvet utan hörde bara den där hemska smällen med huvudet mot golvet.....Ungefär som en väl packad plastpåse med mjöl i, ett dovt hårt dunk på nå vis. Det första jag tänkte på var att jag ville röra henne så lite som möjligt för man vet ju inte om nacken kunde ha tagit stryk men så ville jag ju ringa 112 och telefonen var i köket så jag fick lyfta upp henne och gå dit iaf. När jag ringde så började hon lugna ner sig lite och blev som seg i rörelserna. (Nu i efterhand så var det mycket för att hon var med om den där smällen, skrek rejält plus att hon skulle ha sin sovstund precis då och blev slö av den anledningen). Men det tänkte jag inte på då. Jag villa ha henne vaken så hon inte skulle försvinna från mig.
Ambulanspersonalen kom väldigt snabbt och guld till dom måste jag säga!! De har ett sådant satans bra lugn utan att de egentligen gör någonting så man själv blir helt drogad av det där lugnet.
De gjorde massa tester och eftersom hon inte hade svimmat så hade hon inte ens fått  någon hjärnskakning sa farbror doktorn på akuten, men de ville ha kvar oss ändå och hålla koll under natten.
Jag och Lilly stannade där. Hon somnade vid halv nio och sov bra ändå med tanke på att personalen väckte henne varje timme (efter 00.00 varannan) för att kolla att hon reagerade.
För att sammanfatta så verkade det som Lilly klarade smällen väldigt bra. Hon har en bula på höger sida som är lite "svampig" om man ska uttrycka sig så. De ville inte röntga eftersom hon betedde sig som vanligt utan bad mig komma tillbaka om jag tycker hon blir annorlunda eller bulan inte vill lägga sig.

Innan vi gick kom en kurator också. De vill väl att man ska veta att möjligheten att prata med kuratorn finns om man är i behov av det. Så fick jag frågan: "Vad tänkte du när du ringde in? Alltså, blev du orolig över vad personalen skulle tycka om dig som mamma?". Varpå jag svarade: "Jag tänkte inte någonting förutom att Lilly skulle få snabb vård". Nu i efterhand känner jag så här: "Personalen och folk får väl tycka att jag är en dålig mamma då och det skiter jag fullständigt i. För jag vet att jag är en bra mamma! Även fast jag aldrig kommer förlåta mig för vad som hänt, jag kommer hänga över andras axlar när de ska byta blöja på henne, jag kommer få dessa bilder i huvudet både i drömmar och dagtid men jag vet att jag kan ta hand om mitt barn på bästa sätt! Olyckan är lätt framme men detta kommer aldrig hända igen!

Mardröm

Tycker så synd om Lilly när hon bara skriker rätt ut av en mardröm. Hon gjorde det nu ikväll och lugnade ner sig när hon kände tryggheten igen och så kom de där darrande andetagen innan hon till slut slappnade av på riktigt. Vad mycket som berör när man blir förälder, iaf sådant man inte alls tänkte på innan. Jag tänkte mer att "Ja hon kommer väl drömma mardrömmar lika som vi, det är väl bara att trösta henne så är det bra". Men så sitter man här nu och tänker efteråt hur synd man tycker om de små liven när de bara vaknar sådär. Eller när hon slår sig lite och får den där OTROLIGT söta surläppen, när doktorn sticker henne med sprutor, när man ser hur hon letar efter en med blicken när hon hamnat hos någon hon inte känner igen, när man kanske lämnar henne för någon sekund för att gå på toaletten och så vidare...
Lilla älskade Lilly har gjort mig mer blödig än vad jag var innan och öppnat Roberts hemliga kammare i hans hjärta. Det är så fint och otroligt häftigt vad en sådan liten krabat kan göra med oss robotar. Vi äter, jobbar, äter och sover. Men när en liten plutt kommer in i bilden blir det där "robot-mönstret" helt rubbat på ett otroligt charmigt och underbart sätt! Vi gör allt för våra barn, så är det bara!

Farsdag

På söndag får vi fira pappa Roberts absolut första farsdag och det ska bli så roligt. Jag och Lilly har varit färdig med hans farsdagspresent ganska länge och hoppas han kommer gilla den lika mycket som jag :) 

Jag skickade nyss iväg en framkallning på tre bilder för förstoring och som kommer att pryda väggen i hallen. 

Vi har alldeles för lite bilder på dotra i vårt hem tycker jag så då drog jag till med tre på en gång.

När man har ett sånt fint motiv så måste man ju visa upp henne <3

"Så här ser min hand ut", sa hon och tryckte den så nära kameran hon kunde med en självbelåten min

5 månader

Ja nu har vi haft vår älskade Lilly hos oss i 5 månader. Det känns som vi firar varje månads dag på bvc och tar sprutor. För när hon blev 3 månader fick hon sprutor precis på dagen och det var samma idag. Ikväll fick hon feber och var alldeles "tussig" lilla fisan. På ett sätt var det ganska mysigt för man fick hålla i henne som man gjorde när hon var liten utan att hon stretade emot.
Vi vägde och mätte också i vanlig ordning. Nu väger hon 7745gram och är 64,5 cm, alldeles perfekt för henne :)

Disträ eller almänt konstig

Jag tyckte det var så mörkt. Sen kom jag på mig själv, stående med tillsluten dörr i vår oerhört omoderna walk in closet i mörkret. Det var bara för mig att gå ut därifrån och möta ljuset från lägenheten. Vad är det med mig, börjar jag få fnatt månne?
Nu efteråt kan jag fnissa åt detta men just då blev jag lite rädd faktiskt

HÅLL I HATTEN! För nu kommer min förlossningsberättelse

Ok. Prinsessan sover så gott så nu ska jag passa på att skriva hur dagen DET såg ut.

Kl var 3.30 på tisdagsmorgonen den 7de juni och jag var på toaletten för femtielfte gången, men detta toabesök var inte alls som alla andra eftersom jag upptäckte att den lilla slemproppen hade gått. Strax efter detta började även mina värkar komma, men de var ganska svaga så jag gick och lade mig igen.
Kl 4.30 hade värkarna ökat i styrka och jag passade då på att berätta för Robert om slemproppen men att det var ganska lugnt än så länge. Jag rådde honom att fortsätta att sova men det var lättare sagt än gjort :)
Eftersom jag tyckte värkarna kom ganska regelbundet ringde jag förlossningen för att höra vad jag skulle göra. De tyckte att jag skulle komma in på en undersökning och då var kl 8 någonting. Väl inne i undersökningsrummet satte de på de där grejjerna för att få en CTG kurva. Vi kunde se att jag hade ganska starka värkar redan då, men jag tyckte att det var uthärdligt iaf. Undersökningen visade att jag knappt var öppen 1 cm, de kunde bara få in pekfingret så jag hade inte kommit så långt. De rådde oss att åka hem igen och ringa om det skulle bli jobbigt.
Och jobbigt blev det, fan va ont värkarna gjorde!!! Jag hade inte ro att sitta och inte gå. (Ja cilla, det hjälpte att andas) :). Jag tog aldrig någon värktablett utan försökte härda ut men till slut orkade jag inte utan var jag tvungen att ringa igen och det resulterade i en till sväng till förlossningen ihopp om att någonting hade hänt! Nu var klockan 14.00.
Efter ytterligare ”karv” i puppan av Britt (fy fan va ont det gjorde,hon var inte försiktig direkt utan körde in näven så jag skrek till) och koll på CTG kurvan visade det sig att jag inte hade kommit någon vart i princip. Då blev jag lite less faktiskt för jag trodde att vi skulle få stanna denna gång. Så med en värktablett i handen och med rådet att bada blev vi hemskickade igen. De sa att vi skulle stanna hemma till 20.00 om inte något annat hände.
Klockan var 15.00 och värkarna gjorde ont som fan, vilket de hade gjort i flera timmar. Så dessa turer fram och tillbaka till förlossningen var ett helvete. Minns att jag sa till Robert att han skulle köra lite mjukare för minsta lilla gupp fick mig att tappa andan.
Robban tappade upp i badkaret medan jag lunkade runt och andades igenom värkarna så gott jag kunde. Jag tog värktabletten och satte mig i badkaret. Eftersom jag inte hade sovit någonting så ville jag ha Robert hos mig när jag badade om det skulle bli så att jag somnade till där. Han plockade fram solstolen och satte sig vid dörröppningen och gjorde mig sällskap. Jag tror jag låg där i en och en halv timme och det hjälpte faktiskt lite.
Värkarna blev bara värre men jag skulle härda ut till 20.00 vilket jag gjorde.
Hade det inte hänt någonting denna gång vi åkte in till förlossningen så skulle jag få en sömntablett så jag kunde sova och ladda batterierna.
Väl på plats var klockan 20.00 och jag hade haft värkar i 16.5 timme. Efter ännu en koll (tredje gången gilt liksom) fick jag äntligen höra att värkarna hade gjort någonting denna gång. Jag var öppen 4 cm och fick förbereda oss på att stanna och arbeta lite till :)



Jag ville gärna ha smärtstillande eftersom jag hade haft så himla starka och hemska värkar. Så jag fick epiduralen nästan på en gång då vi hade gjort oss hemmastadda i förlossningsrummet, där runt 22. Innan jag fick den så sniffade jag lustgasen ganska ordentligt och satan vilken härlig upplevelse bara det! Jag kom till himmelriket och blev full för första gången på över nio månader!
När epiduralen slog till blev det ännu bättre, värkarna bara försvann och jag minns att jag försökte sova men jag var så ivrig att jag bara kunde lägga igen ögonen för någon minut. Jag minns också att jag inte var så slutkörd, jag kände mig ändå ganska pigg under hela förlossningsarbetet även fast det sammanlagt höll på i 32 timmar och jag inte hade ätit eller druckit på 2 dygn nästan. Tur att man inte var en 30 taggare för då tror jag inte att jag hade haft samma energi om jag känner mig själv rätt.
Så höll vi på hela natten, jag öppnades väldigt lite...eller ingenting för att vara korrekt. Sen hände allt på förmiddagen fram till lunch. Barnmorskan som tog över på morgonen fick upp mig ur sängen så jag skulle gå runt och gunga ner Lilly. Jag gungade och bresade med benen som BARA DEN!! Sen kom de förbannade krystvärkarna som jag var tvungen att hålla igen och det var inte lätt vill jag lova! Tänk när man känner att man håller på att skita på sig och värkarna nästan trycker ut ungen av sig självt å så blir man tillsagd att hålla igen och inte hjälpa till att krysta, det var tammefan det värsta under hela förlossningen tycker jag haha. Så jag höll igen och skrek (som jag inte trodde att jag skulle göra) igenom krystvärkarna.
Sen kom beskedet. Jag var öppen tio cm och äntligen skulle jag få krysta ut den lilla parveln som jag längtat så länge efter att få träffa! Men jag hade inga värkar att trycka ut henne med, men tog i som bara fan ändå och efter 45 min kom hon äntligen!
Jag hann bara luta mig tillbaka, tittade upp i taket och POFF så vara nästan alla borta, även min lilla skatt. Detta hade jag verkligen inte väntat mig. Min förlossning skulle sluta med att få lill pyret på bröstet och allt skulle vara bra.
Så där låg jag. Tyst. Ingen pratade med mig, de som var kvar i rummet viskade till varandra och det ogillade jag skarpt, jag hörde ju ändå vad de sa till varandra. Jag ville veta allt om Lilly även fast det kanske inte var bra nyheter!
Efter 10 min (som kändes som flera timmar) kom Robert med doktorn hack i häl in i rummet med det finaste jag någonsin skådat i famnen. Han kom fram till sängen och jag lyfte på handduken och fick se att det var en liten tjej. Världens finaste, underbaraste lilla Lilly. Jag fick den varma klumpen på bröstet och allt som hade hänt var som bortblåst.
Nu var hon ju här, hon som vi hade väntat på i nio månader. Hon som hade gjort mig så trött, illamående och sparkat mig på revbenen. All denna tid njöt jag av och nu skulle vi ha ännu mer att se fram emot.
För ingenting gör mig gladare än att se på Lilly när hon sover, äter, leker...bara finns!
Älskar henne så det gör ont i hela kroppen <3

Det är som gött å va nakenfis

Den rostiga trumpeten

Åre!

Jag fick förfrågan förra veckan om jag ville följa med syster P och barna till Åre. Det lät så himla lockande så jag tog tillfället i akt och packade V70n full, tog med mig Lilly och drog iväg till Åre i söndags :)

Vi badade, gick promenad, myste för fulla muggar och åt Åre-choklad. Det var minsann SPA för själen vill jag lova....fast vi saknade pappa-Robert liiiite lite grann.

Bästa Lilly!

"Familjen annorlunda" haha

Vackra Åre sjön

Lilly kan sitta stortjej

Mys med kusin Linn

Här är köket/allrummet. Bakom köket finns en toalett, badrum med bastu och sovrum med dubbelsäng där jag och Lilly sov. Sen på överslafen fanns det ännu ett rum med tv och soffa och ett sovrum med två våningssängar.

 

Självklart köpte vi en "Åre" mössa innan vi åkte hem :)