Jobb

Hoooo... Jag ska jobba första dagen efter nästan ett års ledighet och jag måste erkänna att det känns ganska gruvensamt.
Tvivlar absolut inte på att Lilly kommer lida speciellt eftersom hon kommer vara med världens bästa pappa alldeles själv men nu tänker jag på mig. Det var nog jobbigt att vara ifrån henne då vi var på revyn och nu ska jag försöka jobba samtidigt. Även på Brunkullan och där har jag inte varit sedan Sundsvall brann (som en viss person brukar säga).
Jag får intala mig själv att det bara är 5 timmar och att de jag jobbar med får köra med mig så jag är i rullning hela dagen för man är inte i gängorna efter så lång tid från arbetet. Det är ju så mycket som har ändrats och det största är ju att det är massa nya brukare som jag aldrig träffat förut. Man vill ju ge dem den bästa vården så att säga. Det är svårt när man inte känner dem så pass väl att det görs av sig själv om jag uttrycker mig förståeligt? Alltså har man jobbat ett tag med dem så vet man vilka behov de har och kan därför ge dem det på ett bättre sätt en om man kommer in helt ny och förvirrad och ska försöka få på dem deodorant då de aldrig använt det i hela sitt liv. Små saker betyder så mycket och det är sådant som kan gå fel vid ett första möte (speciellt med dementa).
Satan va djup jag blev, det var ju inte riktigt så jag ville att detta inlägg skulle bli. Men nu förstår ni kanske på ett ungefär hur jag tänker. :)
Aja, det går säkert bra!!