Jag visste det!

Min oro är bekräftad!
Jag har länge tyckt att Lilly inte verkar gå upp någonting i vikt, utan blir "mager" som jag kallar det (fast det är hon ju inte). Idag när vi var på föräldragrupp så frågade min bvc sköterska om vi kunde ta Lilly på samma gång. Det var ju himla smidigt så slapp vi ta det nästa vecka.
Men det var inga bra nyheter vi fick....Hon hade bara gått upp ca 100 gram...lilla hjärtat :( Hon har i en längre tid skrikit under amningen och jag har förstått att det är för att hon inte har blivit mätt. Men efter hon har ätit har hon verkat nöjd ändå. Kanske för att hon bara ger upp och tänker att "ne nu kommer det inge mer så jag får väl nöja mig så".
Sen har hon ju alltid sovit bra på natten och nu när hon vaknar har jag gett henne nappen och hon har nöjt sig med det. Det skulle jag inte heller ha gjort. Hon vaknar ju för att hon är hungrig så då ska hon ju få mat.
Från början körde jag mitt eget race och då gick allt så himla bra. Hon klättrade något ofantligt i vikt och det var inga problem men sen började jag lyssna på alla råd man fick av alla runtomkring (utöver bvc sköterskan) och det skulle jag aldrig ha gjort för det är efter det det har krånglat. Jag kan lyssna men inte ta åt mig, men det är det jag har gjort.
Tex: "Du kan ju ge henne nappen på natten om hon vaknar, för hon behöver nog inte äta då" eller "Försök dra ut på målen så det blir i af 3 till 4 timmars mellanrum".
Ja visst, det är ju en rutin på det ett tag men sen vill hon ju äta mer för att växa!!!!
ÅÅÅÅH jag har varit så dum som har gjort allt som man fått råd att göra istället för att gå på min egen känsla som bevisligen var bäst i alla fall!
Stackars lilla Lilly, det är därför hon inte varit nöjd på dagarna för hon får för lite mat. Jag mår så jävla dåligt över detta så det går inte beskriva!!!
Men nu blire ändring, jag kan lyssna på råd och låtsas ta åt mig men handla efter min egen känsla. Det är ju trots allt jag som är Lillys mamma. Sen är alla barn olika!

Hello

Här beklagar hon sig för Hello Kitty vilken jobbig morsa hon har :)

Måste sluta tänka så intensivt på saker som KAN hända!!!

Jag blir så irriterad på mig själv när jag tänker på saker som KAN hända, både mig och Lilly. Det vanliga brukar va "Men tänk om jag tappar henne ner för trappan när jag ska låsa dörren in till lägenheten" eller "Tänk om jag skulle ramla med henne i famnen och falla på henne".
Men nu har jag även börjat tänka i de banor att det skulle kunna hända mig något! Man behöver inte vara gammal för att dö knall och fall. Så nu när jag stod och diskade i vanlig ordning kom tanken att jag skulle dö i hallen medan lillan ligger och sover. Så när hon vaknar och skriker så finns det ingen som tar upp henne. Hon ligger där och skriker och skriker men ingen hör. Sedan kanske hon har tur att det finns uppmärksamma grannar som börjar misstänka varför ingen gör något så de kanske knackar på hos oss, så är dörren låst och ingen kommer och öppnar.
Det kommer ta sådan tid innan någon hittar mig och kan hjälpa Lilly. Jag blev så skärrad över att något sådant KAN hända att jag börjkade skaka nästan. För det värsta är ju att det är Lilly som får lida stackars, stackars lilla gumse plums...fy fan!
Ne nu måste jag verkligen skärpa mig och försöka sluta tänka på all sån här skit, jag mår ju fruktansvärt dåligt när jag verkligen lever mig in i händelsen.

BTW

Förresten. Glömde nämna att jag alltid har tyckt om barn skratt, men inget klår sin EGNA ynglings tok garv! Herregud vilken lycka. Man lever tammetusan i en evighet på detta skratt. Igår stod vi framför spegeln och skrattade. Jag blev hes och Lilly fick röda ögon och hicka. Älskade älsklings Lilly skrutt <3

Barn överallt!

Igår var jag och hälsade på söta, rara Marielle och den lille i magen :). Det är ju så underbart mysigt med gravid-magar så jag dör! Tänk att jag redan har glömt bort hur det kändes att ha lilla Lilly där inne. Fast jag har kvar känslan över hur sammandragningarna kändes iaf.
Det är är inte bara Marielle som är på tjocken utan min bror, och två kompisar till Robert plus att en annan kompis till Ribbedi-bob blev pappa i måndags! Det är barn överallt, och jag tycker det är hur mysigt som helst. Den som är på tur härnäst är min bror sen ska jag hejja på Marielle!! Det är så roligt

Dopkorten

SÅDÄR. Nu var inbjudan-till-dop-korten färdiga. Fick bilden på lill-teta idag, så nu ikväll har jag knåpat färdigt korten som ska skickas iväg imorgon.
Nu är då frågan. Var det värt att göra korten för hand? Nej! Det blev inte alls som jag hade tänkt mig, det är glitter tamefan överallt, det värker i skuldran och jag hade kass skrivstil så detta var första och enda gången jag skrev sådär många kort för hand. Tack hej

Jaha ja dement.....

Ja fasen kom precis på att jag har glömt att skriva om förlossningen.....Eller har jag det? Om jag inte har det så kommer det snart:)
Kan bjuda på lite bilder tills vidare iaf. När jag tänker tillbaka så känner jag nästan värkarna igen..

Efter andra "hemskickningen" och order att lägga mig i badkaret och ta en citodon

Här var det att andas som gällde...fy fan va ont det gjorde!!

Sexiga rocken

Här skulle jag gunga ner min envisa dotter som inte ville krypa ner

De första sugen av lustgas var underbara!!

Allt bortglömt när man fick hålla i sin lilla skatt <3