Jag blir så irriterad på mig själv när jag tänker på saker som KAN hända, både mig och Lilly. Det vanliga brukar va "Men tänk om jag tappar henne ner för trappan när jag ska låsa dörren in till lägenheten" eller "Tänk om jag skulle ramla med henne i famnen och falla på henne".
Men nu har jag även börjat tänka i de banor att det skulle kunna hända mig något! Man behöver inte vara gammal för att dö knall och fall. Så nu när jag stod och diskade i vanlig ordning kom tanken att jag skulle dö i hallen medan lillan ligger och sover. Så när hon vaknar och skriker så finns det ingen som tar upp henne. Hon ligger där och skriker och skriker men ingen hör. Sedan kanske hon har tur att det finns uppmärksamma grannar som börjar misstänka varför ingen gör något så de kanske knackar på hos oss, så är dörren låst och ingen kommer och öppnar.
Det kommer ta sådan tid innan någon hittar mig och kan hjälpa Lilly. Jag blev så skärrad över att något sådant KAN hända att jag börjkade skaka nästan. För det värsta är ju att det är Lilly som får lida stackars, stackars lilla gumse plums...fy fan!
Ne nu måste jag verkligen skärpa mig och försöka sluta tänka på all sån här skit, jag mår ju fruktansvärt dåligt när jag verkligen lever mig in i händelsen.
Försök att tänka possetiva tankar istället.
SvaraRaderaJag kan förstå att du tänker såna där tankar hela tiden. Men tänk istället framåt. På vad som händer när Lillen blir större. Och alla födelsedagar med henne etc. Försök inte tänka "olyckliga" tankar. Men jag förstår dig, det är ju bra att va förberedd etc.
Kram Johanna
Absolut är det övervägande positiva tankar jag tänker:) Älskar den där toffsen nå oerhört och ser fram emot allt som jag kommer dela med henne<3
SvaraRaderaProblemet är inte ATT jag tänker, utan när jag gör det så gör jag det så intensivt så jag får känslan över hur jag skulle kunna känna om något hemskt händer och det är det som är så jobbigt. Men tur att det bara är ibland och inte hela tiden. Måste ändå skärpa mig :)