Det som KAN hända har nu hänt......

Som jag i ett tidigare inlägg berättat så är jag sådan som tänker så intensivt på hemska saker som KAN hända dotra att jag verkligen känner hur det skulle kännas om det hände på riktigt.
Nu har vi varit med om det som INTE skulle hända!!Det tar verkligen en sekund, EN SEKUND sen händer det som inte ska hända!
Vi stod i vanlig ordning och skulle byta bajsblöjan innan hon skulle ut och vila i vagnen. Jag brukar alltid förbereda blöjan så att den ligger alldeles intill henne eller så tar jag den med vänster hand (eftersom vi förvarar dem i ett skåp på vänster sida). Men just igår, fan bara därför så tog jag blöjan med höger hand och automatiskt blev det att jag vände halvt om halvt ryggen till och ser i ögonvrån hur hon far. Jag hann aldrig se hur hon träffade golvet utan hörde bara den där hemska smällen med huvudet mot golvet.....Ungefär som en väl packad plastpåse med mjöl i, ett dovt hårt dunk på nå vis. Det första jag tänkte på var att jag ville röra henne så lite som möjligt för man vet ju inte om nacken kunde ha tagit stryk men så ville jag ju ringa 112 och telefonen var i köket så jag fick lyfta upp henne och gå dit iaf. När jag ringde så började hon lugna ner sig lite och blev som seg i rörelserna. (Nu i efterhand så var det mycket för att hon var med om den där smällen, skrek rejält plus att hon skulle ha sin sovstund precis då och blev slö av den anledningen). Men det tänkte jag inte på då. Jag villa ha henne vaken så hon inte skulle försvinna från mig.
Ambulanspersonalen kom väldigt snabbt och guld till dom måste jag säga!! De har ett sådant satans bra lugn utan att de egentligen gör någonting så man själv blir helt drogad av det där lugnet.
De gjorde massa tester och eftersom hon inte hade svimmat så hade hon inte ens fått  någon hjärnskakning sa farbror doktorn på akuten, men de ville ha kvar oss ändå och hålla koll under natten.
Jag och Lilly stannade där. Hon somnade vid halv nio och sov bra ändå med tanke på att personalen väckte henne varje timme (efter 00.00 varannan) för att kolla att hon reagerade.
För att sammanfatta så verkade det som Lilly klarade smällen väldigt bra. Hon har en bula på höger sida som är lite "svampig" om man ska uttrycka sig så. De ville inte röntga eftersom hon betedde sig som vanligt utan bad mig komma tillbaka om jag tycker hon blir annorlunda eller bulan inte vill lägga sig.

Innan vi gick kom en kurator också. De vill väl att man ska veta att möjligheten att prata med kuratorn finns om man är i behov av det. Så fick jag frågan: "Vad tänkte du när du ringde in? Alltså, blev du orolig över vad personalen skulle tycka om dig som mamma?". Varpå jag svarade: "Jag tänkte inte någonting förutom att Lilly skulle få snabb vård". Nu i efterhand känner jag så här: "Personalen och folk får väl tycka att jag är en dålig mamma då och det skiter jag fullständigt i. För jag vet att jag är en bra mamma! Även fast jag aldrig kommer förlåta mig för vad som hänt, jag kommer hänga över andras axlar när de ska byta blöja på henne, jag kommer få dessa bilder i huvudet både i drömmar och dagtid men jag vet att jag kan ta hand om mitt barn på bästa sätt! Olyckan är lätt framme men detta kommer aldrig hända igen!