Fina vår

Idag invigde vi "skal-kläderna" som vi lånat av kusin Gustaf. Det var så härligt och fint väder!

Det var svårt att gå i för stora stövlar, men hon försökte tappert

Roligt att gunga :)

Jag tror pappan uppskattade detta mer än dotra

Sen är det inte lätt att vara liten och "tussig". Hon somnade nästan i gungan innan vi gick in

Nu är vi där igen....

Vid lunch hade hon 38.2 i feber och rosslet vill INTE ge sig.
Hon brukar bli rosslig när hon anstränger sig men idag har detta varit konstant. Hon har ändå lätt att få slemmet att lossna de gånger hon hostar till men det kommer lika fort tillbaka igen.  Det låter heller inte som det sitter djupt utan det ligger ganska lätt i bröstet men jag blir så frustrerad att hon ALDRIG får bli fri detta elände!

Hon har haft detta rossel i närmare 6 veckor och nu vill jag att någon tittar lite närmare på henne istället för att de tar ett kallt stetoskop som de snabbt sveper över den lilla överkroppen och säger "Här lät det fint i lungorna" för att sedan skicka hem oss igen. Det måste ju vara någonting eftersom det aldrig vill gå över riktigt. Eller har jag fel?

5 år tillsammans!

Idag firar vi 5 år tillsammans, jag och gubben. Som varje år är vi "oense" om vilken dag som är års dagen. I morse hade jag gjort Lilly extra fin för att väcka en liten tanke i Robert men han sa som inget utan tyckte hon var fin som vanligt och jag väntade....:)
Innan han skulle till jobbet frågade han vad vi skulle hitta på idag och då kunde jag inte hålla mig längre: "Njae jag vet inte. Jennie kommer hit en sväng men sen tänkte jag kanske ordna lite till vår dag"....
Robert: "Vad då vår dag?"
Jag: "Vi firar 5 år idag"

Haha ja samma visa varje år. Vi vet inte vilken dag som är dagen DET. Men just inför detta år har vi faktiskt suttit och pratat om det. Det visade sig idag att jag hade skrivit den 23e i min almanacka och Robert den 27e. Det visar på att vi har en väldigt "bra" kommunikation oss emellan hehe.
Vi har aldrig firat vår dag heller för den delen men jag tycker ändå att 5 år är lite speciellt, det är ju ändå halvvägs till 10 om jag inte räknat fel.

Tänkte lyxa till denna dag lite med tre rätters och gott att dricka till. (Jag är inte speciellt förberedd och vet inte vad vi ska äta men det blir säkert bra). Man har som något/någon annat/annan i tankarna hela dagarna nu för tiden....... ;)

Inte lätt att vara liten

Det är INTE roligt att få tänder.
Det är INTE roligt att slå näsan i spjälsängen så man blöder näsblod.
Det är INTE roligt att vara trött.
Det är INTE roligt att göra illa sig "hela" tiden.
Det ÄR roligt att gå hela dagarna men inte på nätterna för då gör det så ont i benen.

Detta är de 5 stadiga sakerna som hänger över Lilly just nu.

Hon är inne på sin 3de tand just nu. Den vänstra framtanden på överkäken. Vi märkte knappt något när hon fick de två nedre tänderna, hon bet lite extra mycket men verkade inte speciellt besvärad utav det. Men nu verkar det göra ont och man ser att det är väldigt rött och irriterat där tanden håller på att titta fram.

Hon har vid två tillfällen lyckats slagit lill-näsan så pass hårt i spjälsängen på natten att hon börjat blöda näsblod. Inte mycket, men så pass att det är en liten strimma från näsan till läppen :/. Det ser så "ömligt" ut de gånger jag kommit in till hennes rum och sett henne ståendes och gråtandes med blodet på läppen.

Lilly är väldigt känslig gällande sömnen. Sover hon inte som hon ska, märker man på henne direkt att hon är extra känslig för minsta lilla putt eller irriterad och inte kan roa sig själv på samma sätt som hon brukar en "bra" dag. En sådan dag hade vi igår. Vi hälsade på gudmor på körfältet och jag märkte att hon började bli trött och så ramlar hon självklart in i ett hörn och gör illa örat ganska bra. Sen blev allt fel. Minsta lilla "snesteg" så grät hon rätt ut. Det slutade med att vi fick packa ihop och åka hem lite tidigare än planerat. Väl hemma hann jag byta blöja och lade ner henne i vagnen där hon somnade på en gång. Så nog var det en trött liten prinsessa alltid :)

Ja detta med att göra illa sig hela tiden. Hon gör ju det nu när hon går hela tiden. Hon har inte blivit så pass stadig att hon kan gå en längre sträcka utan att "bumpa" på stjärten. Vissa gånger har det funnits en vass leksak som hon självklart träffat med lill-rumpan och det är ju inte så skönt. Sen har vi dessa dörrkarmar som hon flitigt slår huvudet i flera gånger per dag.

Ja hon går ju som sagt HELA tiden nu när hon kan själv. Så på kvällen när vi lägger henne är hon så trött att hon ligger på rygg och kravlar med benen och armarna i luften (som att hon fortfarande går). Hon har även lite träningsvärk som visar sig på natten när hon slappnar av. Hon har vaknat många gånger och skrikit rätt ut, inte konstigt att det gör ont när man går sådär mycket på dagarna!

 

Det bästa jag har <3

Såhär bra går det!

Jag är så glad att jag hoppar ur brallorna.....INTE!

Nu är det verkligen svart på vitt, de vill ha personer som INTE kan svenska och INTE vill jobba inom vården. Sen får folk tycka vad fan de vill om mig som uttrycker mig såhär men det är så jag har fått det förklarat (mellan raderna).

Lite allt möjligt

Känner att det är dags för en liten uppdatering och lite "avskriveri" om allt möjligt.
Vi har nu passerat de 9 månaderna med världens bästa Lilly. Jag kan faktiskt säga att hon går för fullt nu. När hon märker att ingen (förälder eller annan i närheten) kommer med sitt finger struntar hon det och travar på med sin vingliga och mycket målmedvetna gångstil. Hon är så himla duktig och jag och Robert skakar på huvudet och blir paff varje gång då vi ser vår lilla tuss trava iväg och försvinna bakom något hörn.

Jag ska börja jobba nu i början på april. Jag gruvar mig inte för själva arbetet eftersom jag fortfarande trivs med det jag gör men jag saknar lillan så oerhört när jag jobbar så det kommer nog bli ovant och lite jobbigt i början. Jag vet ju att hon har det hur bra som helst hemma med Robert men jag vill ju vara med henne HELA tiden, helst i 2 år till ;). Jag ska jobba från april till slutet på augusti så jag går miste om de "bästa" månaderna egentligen men det kommer fler somrar och förhoppningsvis har jag ett fast arbete med semester framöver.

Jag fick göra en ANSÖKAN nu på omvårdnadsprogrammet på distans hör och häpna!! Hoppas nu bara att jag får börja plugga också!

Sen har vi det här med nattningarna och natten angående Lilly....
Hon har under en längre period vaknat olika tider under nattens gång och haft svårt att somna om. Det kan ta mellan 1 till 2 timmar ibland innan hon somnar om och då i vår säng. Nattningarna har aldrig varit några problem förut. Vi kunde bara säga god natt, ge henne välling och lägga ner henne så somnade hon helt själv utan protester eller strul, men nu....
Vi flyttade henne till ett eget rum för några dagar sedan för att vi trodde att det var oss hon störde sig på under nätterna (eftersom hon oftast vaknade någon gång varje natt). Men det har fortsatt och nästan blivit värre efter vi flyttade henne. Vi har en "barnvakt" som vi använder när hon sover ute i vagnen men den fick nå knäpp första natten vi skulle testa detta så vi körde utan den.
Hon vaknade i vanlig ordning men den här gången hörde vi inte henne förrän hon gallskrek (när hon låg inne hos oss behövde hon bara gnälla lite så hörde vi henne direkt). Så det började inte bra!
Nu tar det tid att natta henne också. Vi har fattat att hon är inne i "separationsångest-perioden", men jag tror det har blivit värre av att vi inte hört henne på en gång dessa nätter och att hon kommer ihåg det när hon ska lägga sig.
Läste lite på hemsidan "babycenter" där de hade skrivit om att barn inte har någon direkt tidsuppfattning. Så när de vaknar någon gång på natten (tex) och inte ser någon förälder där, tror de att de blivit lämnad och att ingen kommer att komma till dem. Därav deras stora förtvivlan.
Men jag känner att när man väl påbörjat något ska man inte avbryta det för då kan det verkligen bli "tjorv" framöver så vi kämpar på. Nattningarna tar i alla fall inte flera timmar, det har väl tagit som mest 45 min, men det är ändå mycket när man blivit bortskämd med 0 min förut...
Hoppas detta inte håller i sig länge för jag för så dåligt samvete av att höra hennes gallskrik och att hon tycker att det är så jobbigt att somna....

Älskade hjärtat!

9 månader

Igår passerade vi 9 månaders strecket med stora steg! Häftigt att hon har varit utanför magen lika länge som hon har legat inne i magen.

Vi gjorde inte något speciellt igår på den speciella dagen. Hon har fortfarande kvar den envisa hostan så vi vill inte smitta ner någon mer stackare annars hade ett besök hos kompisen i Torvalla suttit fint igår.

Vad gör och kan vår lilla solstråle nu då?

* Hennes meny numer är: Välling, mellis, lunch, (ibland mellis igen om hon inte sover länge på eftermiddagen) middag, gröt och välling. Mommas hemlagade "kött-kok" är toppen-gott tycker hon och hon har även börjat gilla mat med lite större bitar.

* Ålningen har hon lagt åt sidan helt och hållet. Nu kryper hon och går för fullt (som jag tänkte visa i ett litet filmklipp)

*Hon gillar att öppna och stänga dörrar och leka tittut. Leka tittut har hon gjort länge men hon uppskattar det mer nu tycker jag. Istället för att vi gömmer oss så gör hon det:)

*Hon pekar fortfarande och vill ha saker berättat för sig vad det heter.

*Hon har lärt sig tekniken att bläddra i böcker med lill-tummen. Det är så himla sött!

*Hon pratar inte så mycket utan är fortfarande inne på "dadada", "dädädä" och vokaler. Väntar med spänning tills hon medvetet säger "mamma" :)

Jag tycker det har hänt så himla mycket nu mellan månaderna 7 till 9. Man hinner inte med i svängarna. Helt plötsligt kunde hon ställa sig upp själv. Sen ställer hon sig upp och tar 4 egna steg. 

Nu gör hon det hela dagarna. Ställer sig upp tar några steg mot ett mål, står där en stund,  vänder och går mot nästa mål och "druttar" på rumpan. Detta upprepas flera gånger. Hon är så duktig!