Idag har det gått 7 månader sedan lill trollet kom till världen. Herregud, jag ska alltså intala mig själv att det kommer gå fortare och fortare framöver.
Förlossningen är numer ett minne blott. De som sa: "Smärtan kommer du glömma bort när bebisen är ute", å tjena! För min del tog det kanske 2 månader innan jag kunde komma i de tankarna eftersom jag hade så ont och fick problem ett tag efteråt. Men nu känner jag att jag mer än gärna vill bära på ett syskon till Lilly och gå igenom en förlossning igen. Helt otroligt hur kroppen fungerar och tur är väl det.
Hon växer så det knakar och hennes personlighet träder fram tydligare för varje dag. Hon är väldigt lat. Hon KAN säkert krypa men istället för att anstränga sig det där lilla extra så ligger hon med ena armen under magen, rumpan rätt upp i vädret och stöder sig på den andra armen. Sakta trycker hon sig framåt och gnäller. Lägger sig sedan på magen, snurrar runt....och gnäller. Tittar på närmsta offer för att bli upplyft och gnäller :) Hon är för rolig vår lilla stumpa!
Hon fick en potta i julklapp (av oss) som vi använder på morgonen och ibland på kvällen. Det var en gång då hon låg nakenfis på golvet och började bajsa helt plötsligt så jag skyndade mig iväg med henne till toaletten. Jag satte mig och hade henne framför och hon började krysta fram småkorvarna. Efter detta har vi använt toaletten varje gång hon börjar bajsa. Det underlättar för henne istället för att försöka bajsa i en blöja som sitter tätt mot huden. Speciellt nu när hon är hårdare i magen. Det är även skönt att slippa ge henne massa "glegg" för att få lösare avföring också.
Från det ena till det andra så är det väldigt fint väder idag så jag vill ta med henne ut för att åka lite pulka. Jag får se om pappan vill följa med, det är ju skidor på dumburken och det ska tydligen tittas på också... Hur som så går jag och Lilly ut i alla fall. Hej så länge