Ögoninflammation!

Ush...nu har vår lill-teta fått ögoninflammation. Det kladdar och klias och irriterar. Lill-handen roterar på ögat så det nästan fattar eld snart tror jag.
I morse fick hon panik för det var så kladdigt så hon bara skrek tills jag hade tvättat bort allt och hon fick komma upp i famnen igen. Det är så synd om henne....

Lägger upp ett gäng julkort som vi inte kommer skicka iväg

 

Må ju säga att hon är hemskt tacksam att ta bilder på...än så länge ;)

Farsdagspresenten

Nu törs jag lägga upp bilden på vad herrn i huset fick på fars-dag. Man vet ju aldrig om han råkar blippa in på bloggen och se.

Nu har vi även tagit julkort på sessiluris :) Så det återstår bara att vänta på dom så får familjen snart en fin hälsning på posten

Hjärtklappning!

Inatt drömde jag en utav säkert många otäcka drömmar jag kommer få efter vad som hände Lilly i tisdags.

Jag drömde att Lilly skulle bada i badkaret här hemma med en av sina kusiner. Jag satt där hos de båda men skulle iväg en sväng för att hämta en handduk till kusinen. Jag sa till henne att hon skulle hålla i Lilly ordentligt och passa så hon inte hamnade med huvudet under vattnet "Jarå svarade hon glatt".
Jag gick iväg och hämtade handduken och när jag kommer tillbaka ligger kusinen och sover med huvudet på badkarskanten och Lilly flyter livlös i vattnet..... I ren panik sliter jag upp henne och håller henne under vänster arm så att hennes ansikte tittar ner mot golvet och trycker på magen. Efter några tryck börjar det rinna vatten och kräks ur hennes mun och hon öppnar upp ögonen och kippar efter andan. Hon överlevde....

Det var skönt att vakna efter det där vill jag meddela men satan vilken hjärtklappning jag hade!

Det som KAN hända har nu hänt......

Som jag i ett tidigare inlägg berättat så är jag sådan som tänker så intensivt på hemska saker som KAN hända dotra att jag verkligen känner hur det skulle kännas om det hände på riktigt.
Nu har vi varit med om det som INTE skulle hända!!Det tar verkligen en sekund, EN SEKUND sen händer det som inte ska hända!
Vi stod i vanlig ordning och skulle byta bajsblöjan innan hon skulle ut och vila i vagnen. Jag brukar alltid förbereda blöjan så att den ligger alldeles intill henne eller så tar jag den med vänster hand (eftersom vi förvarar dem i ett skåp på vänster sida). Men just igår, fan bara därför så tog jag blöjan med höger hand och automatiskt blev det att jag vände halvt om halvt ryggen till och ser i ögonvrån hur hon far. Jag hann aldrig se hur hon träffade golvet utan hörde bara den där hemska smällen med huvudet mot golvet.....Ungefär som en väl packad plastpåse med mjöl i, ett dovt hårt dunk på nå vis. Det första jag tänkte på var att jag ville röra henne så lite som möjligt för man vet ju inte om nacken kunde ha tagit stryk men så ville jag ju ringa 112 och telefonen var i köket så jag fick lyfta upp henne och gå dit iaf. När jag ringde så började hon lugna ner sig lite och blev som seg i rörelserna. (Nu i efterhand så var det mycket för att hon var med om den där smällen, skrek rejält plus att hon skulle ha sin sovstund precis då och blev slö av den anledningen). Men det tänkte jag inte på då. Jag villa ha henne vaken så hon inte skulle försvinna från mig.
Ambulanspersonalen kom väldigt snabbt och guld till dom måste jag säga!! De har ett sådant satans bra lugn utan att de egentligen gör någonting så man själv blir helt drogad av det där lugnet.
De gjorde massa tester och eftersom hon inte hade svimmat så hade hon inte ens fått  någon hjärnskakning sa farbror doktorn på akuten, men de ville ha kvar oss ändå och hålla koll under natten.
Jag och Lilly stannade där. Hon somnade vid halv nio och sov bra ändå med tanke på att personalen väckte henne varje timme (efter 00.00 varannan) för att kolla att hon reagerade.
För att sammanfatta så verkade det som Lilly klarade smällen väldigt bra. Hon har en bula på höger sida som är lite "svampig" om man ska uttrycka sig så. De ville inte röntga eftersom hon betedde sig som vanligt utan bad mig komma tillbaka om jag tycker hon blir annorlunda eller bulan inte vill lägga sig.

Innan vi gick kom en kurator också. De vill väl att man ska veta att möjligheten att prata med kuratorn finns om man är i behov av det. Så fick jag frågan: "Vad tänkte du när du ringde in? Alltså, blev du orolig över vad personalen skulle tycka om dig som mamma?". Varpå jag svarade: "Jag tänkte inte någonting förutom att Lilly skulle få snabb vård". Nu i efterhand känner jag så här: "Personalen och folk får väl tycka att jag är en dålig mamma då och det skiter jag fullständigt i. För jag vet att jag är en bra mamma! Även fast jag aldrig kommer förlåta mig för vad som hänt, jag kommer hänga över andras axlar när de ska byta blöja på henne, jag kommer få dessa bilder i huvudet både i drömmar och dagtid men jag vet att jag kan ta hand om mitt barn på bästa sätt! Olyckan är lätt framme men detta kommer aldrig hända igen!

Mardröm

Tycker så synd om Lilly när hon bara skriker rätt ut av en mardröm. Hon gjorde det nu ikväll och lugnade ner sig när hon kände tryggheten igen och så kom de där darrande andetagen innan hon till slut slappnade av på riktigt. Vad mycket som berör när man blir förälder, iaf sådant man inte alls tänkte på innan. Jag tänkte mer att "Ja hon kommer väl drömma mardrömmar lika som vi, det är väl bara att trösta henne så är det bra". Men så sitter man här nu och tänker efteråt hur synd man tycker om de små liven när de bara vaknar sådär. Eller när hon slår sig lite och får den där OTROLIGT söta surläppen, när doktorn sticker henne med sprutor, när man ser hur hon letar efter en med blicken när hon hamnat hos någon hon inte känner igen, när man kanske lämnar henne för någon sekund för att gå på toaletten och så vidare...
Lilla älskade Lilly har gjort mig mer blödig än vad jag var innan och öppnat Roberts hemliga kammare i hans hjärta. Det är så fint och otroligt häftigt vad en sådan liten krabat kan göra med oss robotar. Vi äter, jobbar, äter och sover. Men när en liten plutt kommer in i bilden blir det där "robot-mönstret" helt rubbat på ett otroligt charmigt och underbart sätt! Vi gör allt för våra barn, så är det bara!

Farsdag

På söndag får vi fira pappa Roberts absolut första farsdag och det ska bli så roligt. Jag och Lilly har varit färdig med hans farsdagspresent ganska länge och hoppas han kommer gilla den lika mycket som jag :) 

Jag skickade nyss iväg en framkallning på tre bilder för förstoring och som kommer att pryda väggen i hallen. 

Vi har alldeles för lite bilder på dotra i vårt hem tycker jag så då drog jag till med tre på en gång.

När man har ett sånt fint motiv så måste man ju visa upp henne <3